Got beef?

Det händer att jag saknar dig. Mer nu än förr.

Har tänkt på minnen och alla de gånger du räddat mig från att gå ner mig totalt.

Ibland tänker jag att jag gjorde fel.

Ibland känns det som att alla de sprickorna i färgen inte förstör väggen utan att de hör till.

Jag minns hur jag sa till någon att du hade förändrats

men nu i efterhand har jag frågat mig själv,  vem gör inte det?

Då och då kan jag bestämma mig för att skriva till dig men när jag sitter med det tomma pappret framför mig och markeringen som blinkar tvekar jag och undrar, vad ska jag skriva?

Vad skriver man till någon när man egentligen inte vet vad som väger mest, hur jag känner eller hur jag borde känna? Vi har redan konstaterat att vi inte fungerar.

Kanske är jag bara rädd för att du kanske inte tänker på mig längre eller saknar mig och vissa dagar kan jag vrida ut och in på hjärnan för att försöka få pli på tankarna.

Det är endast mil mellan oss men det skulle kunna vara ett helt land utan att någon av oss egentligen märkt skillnaden nu och ibland förnekar jag det men jag saknar dina egenskaper, din uppnäsa och ditt fnitter och alla våra galna upptåg. Jag saknar sommar, jag saknar kedjerökandet och jag saknar vanilj-te. Jag saknar förtroendet, förståelsen och lugnet. Egentligen saknar jag allt utom bråken. Jag minns hur jag sa till någon att vi inte fungerade och hade börjat bråka men nu i efterhand har jag frågat mig själv, vem gör inte det?

PIC: SRC UNKNOWN

DET HÄNDER ATT JAG SAKNAR DIG. MER NU ÄN FÖRR.

IBLAND TÄNKER JAG ATT JAG GJORDE FEL.

JAG MINNS HUR JAG SA TILL NÅGON ATT DU HADE FÖRÄNDRATS

MEN NU I EFTERHAND HAR JAG FRÅGAT MIG SJÄLV, VEM FAN GÖR INTE DET?